Livet går inte alltid att planera fullt ut.

Har börjat jobba nattpass vilket absolut inte gynnar min diabetes..

Kan ha 9,0 i blodsocker när jag kommer hem från jobbet på morgonen.

Det kan i och för sig vara bra, då jag blir oerhört trött av att ligga så högt, det går väldigt lätt att sova under dagen.

Men så här kan jag inte ha det..

Har haft en riktig svacka med kosten och har även slarvat med blodsockerkontroller och insulindoser.

Tog beslutet natten till igår.

Ska prova på att äta "Fakirkost".

Det innebär en strängare slags LCHF - består av kött (fisk, fågel, nöt etc), ägg och fett.

Inga grönsaker eller mejeriprodukter alls.

Började äta fakirkosten igår.

Jag har letat info på nätet och ska idag läsa boken "GI-NOLL för kvinnor som vill äta sig smala" av Sten Sture Skaldeman. En bok som sedan länge står i min bokhylla men nu ska jag damma av den!

Kollade ketonsticka imorse och det verkar som att kroppen är igång med fettförbränningen!

Känns bra!

Länge sedan jag skrev något här nu =)

Men jag har haft fullt upp med att experimentera.

Jag har under en period ätit enl "tallriksmodellen" enkom för att ha siffror att visa upp för sjukvården.

Därmed har jag inte mått så bra men från och med nu är det slut på detta experiment!

Idag hade jag tid hos diabetesläkaren.

Var iväg förra veckan om lämnade blodprover + urinprov.

Vikten har gått upp sedan maj då jag besökte sockersköterskan.

Jag har hög puls (som jag får när jag är hög i blodsocker) och blir anfådd när jag går från tåget till jobbet.

Anfåddheten var ju helt borta för ett tag sedan men nu är den alltså tillbaks.

Jag har även haft huvudvärk och kännt mig tung och trött i kroppen en längre tid.

Började alltså att smyga in kolhydrater i min  kost efter mötet medsockersköterskan.

En potatis här och en potatis där, lite pasta till den goda ostsåsen, lite bröd och även lite frukt.

Lite fusk ger mersmak och jag tyckte huxflux väldigt mycket om frukt. Som ju innehåller fruktsocker..

Vågen började röra sig uppåt sakta men säkert.

Hade alltid höga blodsockervärden på kvällen när jag skulle gå och lägga mig vilket innebar att jag var tvungen att ta insulin. Om blodskr är över 5,0 ska jag ta 8 enheter Lantus. På slutet har jag inte ens stuckit mig i fingret - har kännt i kroppen att värdet varit högt..

Men så idag var det alltså dags!

Rätt läkare, taggad patient på plats och siffror som skulle bevisa det jag försökt få sjukvården att förstå.

Och jag gick därifrån som en segrare!

Vi hade ett bra samtal - jag kunde nu visa siffror från tiden före LCHF, tiden under LCHF och nu perioden utan LCHF.

Läkaren fick lov att hålla med mig - så dåliga värden som jag har nu har jag inte haft sedan jag började med LCHF.

Fanns inget han kunde sätta emot. Han fick lov att hålla med mig.

Så nu står det i min journal att jag ska äta "lågkolhydratkost". Vi får inte kalla det för LCHF ;-)

Trevligt var också att denne läkare gärna vill träffa mig om ett år igen - för att se skillnaden!

Ska bli - han kommer att få se vad jag kan uträtta på ett år och då blir det helt andra siffror.

Det enda tråkiga med dagens möte med sockersköterskan var det att jag, ännu en gång, fick bannor och blev uppläxad..

Det gäller naturligtvis mitt intag av kolhydrater.

Eller snarare bristen av kolhydrat intag.

Jag nollar absolut inte - äter bär och filmjölk.

Däremot har jag varit noga med att det jag stoppar i munnen inte bör innehålla mer än 5 gr kolhydrater/100 gr vara.

Känns konstigt att det ska vara så svårt för sjukvården att förstå och respektera mitt kostval..

De ger beröm för bra värde på långtidssockret, beröm för vikten och att jag sköter mig så bra MEN när jag nämner att jag dragit ner på intaget av kolhydrater - ja - då ser de rött!

Har mina funderingar på hur jag ska kunna komma till bukt med detta..

Ska jag behöva acceptera att få skäll vid 46 års ålder?

Jag tar ju ansvar för min sjukdom fullt ut! Använder minimalt med insulin och mår bra.

Ska det behövas ett uppehåll från LCHF-mat och uppvisande av dåliga värden innan mitt val accepteras?

Jag får klura på detta..

Om du är nybörjare vad det gäller LCHF kan jag varmt rekommendera er att läsa böcker av Sten Sture Skaldeman!

Jag köpte hans bok "ät dig ner i vikt -praktiskt viktminskning för feta män och runda kvinnor" av en slump. Den är skriven på ett sätt som gjorde att jag log ett antal gånger. Han är finurlig denne man!

Nästa bok av honom som jag inköpte var: "Kokbok GI-noll! Hälsokosten som retar alla läkare".

I den finns ett bra recept på Coleslaw som jag nämnde för ett tag sedan här i bloggen.

Den görs på några minuter och du behöver:

1 vitkålshuvud

1 gul eller röd lök

Dressing:

1 dl majonnäs

1 dl créme fraiche

1 msk fransk senap

1 skvätt citron

rikligt med svartpeppar

Blanda dressingen och rör ner en finhackad medelstor lök.

Klyv kålhuvudet på mitten och ta bort det grövsta av rotstocken.

Finstrimla kålen i millimeterbreda remsor. Använd osthyvel, vass kniv eller rivjärn.

Mata ner kål i dressingen tills du får en smidig röra.

Smaka av med citron, salt & peppar.

Blandningen är bäst efter ett till två dygn.

Härom dagen ville min dotter ha "den där goda gratängen med kassler".

Så här får ni ta del av det receptet!

4 port

ca 45 minuter

2 stora broccolibuketter

1 klick smör (ej margarin)

1 gul lök

4 dl vispgrädde

400 gr strimlad kassler

2 dl riven ost

salt & peppar

1. Skär broccolin i stora bitar. Koka upp vatten och förväll broccolin i lätt saltat vatten 3-4 minuter. Smörj en ugnsfast form och lägg i den avrunna broccolin.

2. Smält smör i stekpannan. Hacka löken o fräs tills den blir mjuk. Tillsätt grädden. Vispa ihop till en slät sås. Tillsätt kassler, ost, och kryddor och låt såsen puttra ihop på svag värme ca 5 minuter.

3. Häll såsen över broccolin. Gratinera i ugn 225 gr ca 15 minuter.

En gång om året får jag tid hos diabetssköterskan.

Hon vill kolla mitt HbA1c (långtidssockret), vikten och titta på mina fötter.

Långtidssockret var - även denna gång - bra!

Jag är nöjd med att ha legat på 5,3 %.

Är ju helt övertygad om att det är pga min LCHF kost!

Vikten - hade gått upp lite sedan vi sågs sist men det kom inte som någon överraskning för mig!

När jag vägde 57 kilo blev jag väldigt rynkig på kinderna och näsa var smal o vass.

Vad är vitsen med att gå ner i vikt och man börjar fundera på att spruta in Restylane i kinder o näsa? =/

Nej - jag släppte upp mig några kilo och vips - så såg jag bättre ut!

MEN mer än de 63 kilo, som jag enligt sköterksan nu väger, vill jag inte väga!

Fötterna - var så fina!

Och fullgod känsel hade jag också.

Och de små hårstråna som finns på tårna ska jag visst vara rädd om =)

De skvallrar om god cirkulation och jag ska vara uppmärksam på om de försvinner - det kan vara tecken på att cirkulationen avtagit och det är ju inte bra för en diabetiker. Inte alls bra.

Då kan man få sådan sår som jag fick se under min "Diabetsskolevecka".

Tur att jag själv jobbar på sjukhus och hade sett sådana sår tidigare - annars hade jag inte alls mått bra.

Jag förstår att det är skrämselpropaganda men bilderna som man fick se var i saftgaste laget..

Här nedan kommer en bild på en fot som inte är fin - var rädd om dina fötter!

oavsett om du är diabetiker eller ej =)

Ett recept som gått hem hos alla i familjen..

Cirka två lövbiffar per person

Smakrik ost

Fransk senap

Matfett och kryddor

Gör så här:

1) Lägg upp lövbiffar på en skärbräda. Du kan krydda nu eller när du steker biffarna.

2) Bred fransk senap på ena halvan av varje biff. Placera ut några ostbitar på senapen.

3) Vik den fria halvan över osten. Om du viker omlott på slutet håller biffen samman bättre under stekningen.

4) Stek biffarna tills osten smälter ut. Har du mycket biff att steka kan det vara klokt att bara bryna dem på bägge sidor och låta dem eftersteka på låg värme i ugnen.

5) Ät med en medelstor coleslaw sallad 

Gör en egen coleslaw till!

Sten Sture Skaldeman har LCHF-recept på en god sådan =)